Verkar tydligen vara lite tomt i våra fängelser i år enligt AB. Beror nog med största sannolikhet på att polisen klarar upp färre brott och de som väl lagförs döms till kortare straff. Så att ta ut något i förväg känns inte speciellt vettigt.
När en kollega kommer till jobbet med ett nytt dyrt smycke på det vänstra fingret så brukar folk utbrista “grattis!” Att folk blir nyfikna och kikar på andras förlovningsringar är fullkomligt naturligt, men hur närgången får man egentligen vara? Då en vän ber att få prova ens egen förlovningsring så känns det kanske inte lika otvunget som när man lånar ut andra accessoarer. Det här är ju en kärlekssymbol som man delar med den som betyder allra mest.
Enligt vett och etikett så ska man inte be att få prova andras förlovningsringar. Det är lika taktlöst som att stoppa sitt finger i kollegans lasagne för att se om den fått rätt värme i mikrovågsugnen. Nu händer det dock att folk inte har koll på detta, och när man plötsligt får frågan om att låna ut sin ring för någon minut så kan man bli minst sagt förvånad. Vad ska man svara?
Man ska givetvis svara nej! Det behöver inte leda till otrevlig stämning om man gör det med ett leende och annonserar något i stil med “Nej, du, den här ringen delar jag inte med någon! Den får du bara titta på” De flesta kan förstå att man inte vill skicka runt den här typen av smycke på testrunda på kollegors fingrar. Om du har en väninna eller kollega som inte har samma verklighetskoll så är det inget att bli irriterad över.
Om du själv skulle vara intresserad av någon annans ring så är ett tips att gå till en smyckesbutik och testa den. Man får faktiskt köpa ringar till sig själv om man för tillfället inte har någon som kan erbjuda en. Det finns de som kallar dessa för enpowerment-ringar, och de rekommenderas till den som gillar lite dyrare och coolare smycken. Man blir inte särskilt populär när man ber om att få prova andras kärlekssymboler. Beundra och beröm men håll fingrarna i styr!